RECENSION: Fransk spionelegans i lufttät tillvaro

i Kultur/Recension

Recension

Falsk identitet
8.5/10
Betyg
8.5/10

Den franska spionserien Falsk identitet (”Le Bureau des Légends) har på förhand hyllats som en europeisk ”Homeland”. Erik Glaad ser ett första avsnitt som återhållsamt tillfredsställer.

En kärleksaffär i Damaskus får ett abrupt slut när toppagenten Guillaume Debailly hastigt återkallas till Paris. I en värld där varje steg registreras, samtal övervakas och varje kyss bokförs finns inget utrymme för känslor. Ett sexårigt uppdrag är slutfört. Ett annat tar vid. Över ett videosamtal rapporterar agenten till sin hanterare.
– Hur gick det?
– Utmärkt.

Den Franska underrättelsetjänstens utraderingsprocedur är skoningslös. Guillaume Dabaillys alias finns inte mer. Pass destrueras, alla e-mailkonton tas bort. Men kvinnan i Damaskus river i bröstet. Agentens lufttäta vardag omsluter oss snabbt och är till sin kärlekslösa natur torftig och ensam. Visst, en toppagent lever inte fattigt och på jobbet går det bra, men närheten till andra människor saknas. Dottern vet inget om pappas liv och pappa vet inte mycket mer om dotterns. När byrån förlorar en agent under mystiska omständigheter ges Guillaume Dabailly en central roll på enheten och ett lovande spänningsdrama tar sin början.

Falsk identitet är en lågintensiv spionserie av klassiskt snitt. Höga chefer i krisrum och en stor portion intrig – rikets säkerhet står på spel från första stund. Serien är i sitt första avsnitt lite väl miljösvag. Karismatiska städer som Paris, Damaskus och Alger finns där, men tillåts inte stå i sin fulla prakt. Istället blir det många närbilder på datorskärmar och åkningar i kontorskorridorer med heltäckningsmatta. Å andra sidan finns inget som skymmer. Berättelsen får tala för sig själv och den etableringsbåge som tar sin stilla början i första avsnittet ser onekligen lovande ut.

Svenska folkets hunger efter krim-dramor verkar vara omöjlig att stilla. Idag går det nog att tillskriva samtliga större streamingtjänster åtminstone en riktigt bra. Och i detta fall kan SVT vara någonting stort på spåren. Serien, som på förhand varit hypad som en ”europeisk Homeland” sätter en stämning som påminner om just nämnda succé.

Det finns något som skiljer Falsk identitet ifrån många andra serier i genren. Morden. Första avsnittet står helt obemärkt utan och det imponerar. I konkurrens med serier om högoktaniga mordutredningar och sprittörstiga kommissarier på existensens omedelbara brant står sig den franska elegansen starkt. Det är ett lätt och luftigt persongalleri med salta stänk från överordnade som inte vill bli ifrågasatta.

Falsk identitet är inte för den som har bråttom. Det är snarare en fallstudie i hur man bygger upp ett mysterium på suggestion och antaganden utan att använda sitt yttersta vapen – mordet. Med en botten i huvudkaraktärens förbjudna kärlek och underrättelseoperationer i främmande land målar serieskaparna denna värld färgrik med små medel. Och jag har inte bråttom, tvärtom. Efter första avsnittet á 54 minuter vill jag bara ha mer.

Erik Glaad
erik.glaad@gmail.com

26 år, journaliststudent i Stockholm. Älskar samhällsfrågor, kultur, musik och berättande. Mitt favoritmedium är radio, men text och rörligt kommer strax efter.

Lämna ett svar

Your email address will not be published.

*